lördag 3 oktober 2009

Vem bryr sig om Ahmadinejads eventuella judiska påbrå?

Samma medier som ständigt gör sensation av Ahmadinejads påstådda "antisemitism", gör nu stort väsen av att han påstås ha judisk bakgrund. För oss som inte är så besatta vid sådant är det ganska smaklöst att peka ut folk som "smygjudar", "smygmuslimer" mm. Det ger obehagliga associationer som jag hoppas att inte behöva gå in på.

Fast jag noterar att DN länkar till en ganska förnuftig artikel om situationen för judarna i Iran. Som förvisso kan ha förskjutits något under de fem år som gått sedan artikeln skrevs.

[, ]

Seger för EU

Denna gång lyckades det för EU-etablissemanget att betvinga irländarna. En ganska väntad ja-seger blev större än jag hade trott. Kampviljan betvingades uppenbarligen av uppgivenheten: varför bemöda sig att rösta om vår röst inte räknas? Röstar man fel så ändra några kommatecken i fördraget och ta om det. Det är givetvis inte bra: makten har vunnit ännu ett slag och EU går mot förstärkning genom att överstatligheten ökar då (det folk- och arbetarfientliga) Lissabonfördraget snart kanske är i hamn...men jag undrar om inte EU-elitens blatanta demokratiförakt kommer att skapa folkliga motreaktioner förr eller senare. Befolkningen i länder som just Irland och låt säga Sverige borde i princip ligga bra till för att leda ett motstånd mot EU-diktaturen, men vi saknar representanter. EU betraktas alltmer av såväl "vänstern" som "nationalisterna" till höger som ett fait accompli: ett verkligt motstånd är sekteristiskt och obstinat, vi måste svälja förtreten och acceptera uppgivandet av den svenska självständigheten och demokratin, men kämpa för att vrida EU i önskad riktning. Därför ska man tydligen ge upp utträdeskravet, därför ska man tydligen ge EU legitimitet genom att rösta i dess val. (Heder åt kommunisterna som stod emot detta tryck.)



Det är katastrofalt av flera skäl. Det är värre än bara defaitism. I själva verket borde kampen mot EU vara en absolut huvudfråga, och förutsättningarna finns, men vad ska folk samlas runt när organisationerna sviker? På sikt kanske det leder till att folk gör det som behöver göras, ställer partiapparaterna åt sidan och skapar en verkligt demokratisk rörelse vid sidan av det demokratiska fikonlöv som kallas parlamentarism, men det är ingenting att ta för givet.

Idag ska det dock kommas ihåg att det fortfarande finns en man som kan axla en stor hjälteroll i de europeiska folkens och nationernas kamp för frihet. Tjeckiens president, den starkt EU-kritiske Václav Klaus har ännu inte ratificerat fördraget. Han har trotsat alla arroganta krav att "rätta in sig i ledet". Det har i hast skapats en kampanjsida till stöd för honom och vi får hoppas att de håller löftet att uppdatera den snabbt.

Uttalande från Folkrörelsen Nej till EU dagen före omröstningen här.

Bloggar efter omröstningen: SKP, Jonas Sjöstedt, Eva-Britt Svensson, Patrik Ohlsson, Varjager, Stefan Stenudd

[DN12345678 SvD12345678 AB12 intressant ,

torsdag 1 oktober 2009

Helt oacceptabelt



[ ]

Grattis, Kina!

Ja, Kina firar. Det är på dagen 60 år sedan det kinesiska folket reste sig och under Mao Zedongs ledning gick, nej kastade sig in i en ny era. Och det är ett stolt jubileum. Och när världens största och mäktigaste socialiststat når större och större framgångar vägledd av ett ytterligt skickligt politiskt ledarskap, vis av erfarenheten från nästan 100 år av olika försök att bygga socialism i många olika länder och framför allt Kina självt, kan man sannerligen se framtiden an med tillförsikt. Det är troligen den viktigaste enskilda utvecklingstendensen i dagens värld.

Mao lade grunden för detta och skrev därmed för alltid in sig i Kinas historia som en av de allra största. Men han gjorde sig också skyldig till extremt allvarliga dogmatiska och idealistiska misstag. (Stalins misstag hade varit av motsatt natur.) Det var nödvändigt att göra upp med dessa idéer och dess uppbärare, vilka annars hade kunnat leda Kina i fördärvet. Deng Xiaoping är den vars namn mer än någon annan förknippas med denna uppgörelse; denna helt nödvändiga politiska vändning. För det bör han erkännas som en av 1900-talets största revolutionära ledare, nästan i klass med Lenin och Khomeini.



Framstegen sedan dess på vägen mot ett ännu mäktigare, ännu mer demokratiskt, ännu mer harmoniskt och ännu mer utvecklat samhälle syns ju för alla utom de som gör sig blinda. Det kan inte undgå att fortsätta stärka socialismens krafter världen över i de länder där de har gjort sig förtjänta av det. (Om inte stöter ju folket med rätta bort dem. Fast observera att jag har bytt ut "socialist" mot "antikapitalist" i min presentation. Det beror på att jag inte längre är övertygad om att det är just socialismen som är den enda vägen framåt. Jag håller det fortfarande för relativt troligt att andra rörelser i och för sig bör stödjas men i det långa loppet leder in i en återvändsgränd. Men det är numera inte för mig identitetsbärande.)

Utmaningarna är många och svåra men förutsättningarna desto bättre.

Läs mer på People's Daily!



Leve Folkrepubliken Kina!
Leve Kinas Kommunistiska Parti!
Leve kamrat Hu Jintao!


[DN123 SvD12 AB i ]

måndag 20 juli 2009

Ännu ett palestinskt barn mördat av Israel

Maan News

"A Palestinian teenager shot by Israeli fire on Sunday night was dead by Monday afternoon, according to the country's military.

The unidentified 15-year-old boy was taken to Soroka University Medical Center in the city of Beersheba late on Sunday in critical condition after having received chest injuries, and that he died of his wounds overnight, a hospital spokeswoman said.

An Israeli army spokesman confirmed the death to Ma'an. He said that soldiers who searched the Palestinian found that he was unarmed.

[...]

Israeli sources had reported that an Israeli military patrol spotted the boy approaching the electric fence in the northern Gaza Strip, shooting him when he refused to stop.

Israeli forces routinely patrol a "buffer zone" up to 500 meters wide along the Green Line, inside Palestinian territory. Palestinians who approach the border are often shot."

Wacko Jacko


Pierre Gilly skriver befriande om den överskattade galningen Michael Jackson.

söndag 19 juli 2009

"There is no economy left to recover"

Paul Craig Roberts:

"There is no economy left to recover. The US manufacturing economy was lost to offshoring and free trade ideology. It was replaced by a mythical “New Economy.”

The “New Economy” was based on services. Its artificial life was fed by the Federal Reserve’s artificially low interest rates, which produced a real estate bubble, and by “free market” financial deregulation, which unleashed financial gangsters to new heights of debt leverage and fraudulent financial products.

The real economy was traded away for a make-believe economy. When the make-believe economy collapsed, Americans’ wealth in their real estate, pensions, and savings collapsed dramatically while their jobs disappeared.

[...]

Matt Taibbi describes Goldman Sachs as “a great vampire squid wrapped around the face of humanity, relentless jamming its blood funnel into anything that smells like money.” Look at the Goldman Sachs representatives in the Clinton, Bush and Obama administrations. This bankster firm controls the economic policy of the United States.

Little wonder that Goldman Sachs has record earnings while the rest of us grow poorer by the day."

Newsflash: Straff skyddar mot brott

Per Gudmundsson:

Strängare straff fungerar visst

"Men amnestin ledde också till att det uppstod ett så kallat naturligt experiment. Den utformades nämligen så att den som återföll i brott inte bara skulle avtjäna straffet för återfallsbrottet, utan även sitta av den del av det tidigare fängelsestraffet som sluppits tack vare amnestin. Med hjälp av statistik över vanliga återfallsbrottslingar, och statistik över de brottslingar som genom amnestireglerna hotades av hårdare straff, blev det plötsligt möjligt att mäta straffens avskräckande effekter.

I Journal of Political Economy (April -09) publicerades The Deterrent Effects of Prison: Evidence from a Natural Experiment , av Francesco Drago, Roberto Galbiati och Pietro Vertova. Forskarna utgår där från den italienska fångmyndighetens databas över de 25814 i amnestin släppta fångarna, deras strafftid och tid i fängelse, och huruvida personerna återfallit i brott fram till sista februari 2007. Med hjälp av den statistiken drar de sedan slutsatser om avskräckningseffekten.

Det visar sig , enligt studien, att hotet om en månad längre straff medför en minskning av återfallen med 1,3 procent. Det kanske låter litet, men betyder i förlängningen att hotet om ett år längre straff minskar återfallen med 15,6 procent (12*1,3).

Resultaten är ganska samstämmiga mellan olika grupper. Unga reagerar på samma sätt som gamla, exempelvis. Men brottslingar som är dömda till relativt långa straff reagerar mindre än andra. Kanske är mer förhärdade brottslingar helt enkelt mindre rädda för straff. Men, där fungerar ju inlåsningen."


Det är bra med siffror. Men sådant här är ju inget nytt. Vanligt folk begriper detta utan att behöva stöd från eleganta vetenskapliga studier. Men vänstern begriper som vanligt ingenting. Finvänstern står ju över det efterblivna folket och deras vulgära åsikter. Att bygga vänsterns folkliga samhälle kräver att folket bekämpas ty folket är mot folket.

"Nationell" masspsykos

Ha'aretz:

"The Pope and the cardinals of the Vatican help organize tours of Auschwitz for Hezbollah members to teach them how to wipe out Jews, according to a booklet being distributed to Israel Defense Forces soldiers."

Någon som är förvånad?

Ali Esbati:

"En avgörande anledning till att det ekonomiska systemet i USA genererar sådana enorma ojämlikheter och orättvisor – vilka idag även grundlagt underutveckling i stora delar av den amerikanska ekonomin, ett ineffektivt och efterblivit socialförsäkrings- och sjukvårdssystem, och pågående finansiellt utlöst global kris – är att kapitalet i USA var långt mer framgångsrikt i att (gärna med privat och statligt organiserad repression) undertrycka fackföreningsrörelsen där, i jämförelse med de flesta europeiska länder.

Därför har det också varit av stor betydelse att Obama och en del andra Demokrater sagt sig vara beredda att lätta något på de lagar som kraftigt försvårar facklig organisering och ger arbetsgivarna stora möjligheter att skrämma bort de arbetande från bildandet av fackklubbar som kan bedriva kollektiva förhandlingar.

Nu visar det sig att Demokraterna likafullt kan vara på väg att vika ned sig, i alla fall delvis, efter en historiskt stor lobbykampanj från storkapitalet och arbetsgivarsidan."

lördag 18 juli 2009

30 år sedan sandinistrevolutionen segrade


Dick Emanuelsson.

"Men trots kriget lyckades sandinistregeringen under åren 1979-1990 sänka analfabetismen från 51 till tolv procent, genomföra en radikal jordreform och en unik utbildningsreform. Men nästan alla dessa sociala framgångar slogs i spillror av de tre efterföljande nyliberala regeringarna.
I November 2006 vann sandinisterna presidentposten och den 10 januari installerades Daniel Ortega på posten.

[...]

Analfabetismen hade under de 16 år av högerstyre gått upp till 38 procent. Hälsovården låg totalt i spillror eller hade privatiserats. Fattigdomen hade generaliserats och omfattade 75 procent av befolkningen.
Idag, efter två och ett halvt års regeringsinnehav gratuleras sandinisterna av Unesco för att ha eliminerat analfabetismen tack vare samarbetet med Kuba. De dagliga elavbrotten, många gånger upp till tolv timmar, är borta, tack vare samarbetet med Venezuela. Hälsovården och utbildningen har byggts ut och är inte bara gratis utan har också fått en erkänt högre kvalité. Regeringen har byggt tusentals nya bostäder och omfattande reformer och projekt som riktas mot den extrema fattigdomen på landsbygden har också gett mycket positiva resultat."


Och för att anknyta till ett tidigare inlägg citeras katoliken och Nicaraguakännaren Toni Solo bl.a. sålunda:

"– Låt oss ta temat om religionen. På 1980-talet hade FSLN en mycket fientlig inställning till denna och det fanns mycket fiendskap som USA-regeringen och den antisandinistiska oppositionen utnyttjade. Det var mycket enkelt för dem att demonisera och satanisera sandinisterna helt enkelt på grund av att Nicaraguas folk är ett starkt troende folk, kanske så många som 90 procent är troende. Under 1980-talet försämrades relationerna till den katolska kyrkan markant och det innebar en oerhörd propagandagåva till oppositionen. Och en sak är säker; sandinistledningen kommer aldrig att upprepa det misstaget."


Klokt och manar till eftertanke på flera plan.

Eländesvänstern

Björn Nilsson ryter rättmätigt till mot flumvänsterns eländiga identitetspolitik.

"Att Vänsterpartiet och dess föregångare av opportunistiska skäl hävdar solidaritet åt olika håll, men samtidigt begravt det som borde vara partiets huvuduppgifter, är ingen nyhet. Jag minns en skämtteckning, sannolikt från tidigt 70-tal, där en VPK-are får utropa: Solidaritet med de vindögda på södra Öland!

När flummig politisk opportunism drivs samtidigt med att partiet gjort sig helt urarva vad det gäller samhällsanalyser grundade på den vetenskapliga socialismens principer - det kan inte annat än att gå åt helsicke. Partiet får nog vara glatt att det ännu är vid liv som man uppträtt!"


Visst saknas det i Sverige och framför allt västvärlden i stort en medveten vänster, men en stor fråga är faktiskt om de - enda - rätta svaren och lösningarna överhuvudtaget står att finna åt det hållet.

Jag har bytt "socialist" till "antikapitalist" i min profil och det är inte för att jag plötsligt tar avstånd från de socialistiska länderna och alla former av socialism som rörelse och "ideologi", utan för att det inte är givet att socialismen - "vetenskaplig" eller inte - är den Enda Vägen bort från imperialismens och rövarkapitalismens tyranni. Bland annat skulle det vara positivt att se socialister och islamister våga närma sig varandra - åtminstone till en början i form av ömsesidig respekt och dialog.



Men vågar man erkänna sin egen ofelbarhet och De Andras potentiella förtjänster?

Smiling face of imperialism


Stephen Gowans om Obamas Afrikatal:

"US president Barack Obama’s speech at Accra, Ghana on July 11, 2009 was equal parts jaw dropping hypocrisy, outright fiction, sound advice for Africans if taken literally, and advocacy for institutions ideally suited to capital accumulation in Africa by Western investors. Africans should heed the US president’s call to embrace the idea that Africa’s future is up to Africans (and Africans alone) and to build their own nations, but the path Obama proposes, if followed, would condemn Africa to continued underdevelopment and perpetual dependence on the West.

It should come as a surprise to no one but the weakly naïve and politically untutored that the role of the US president in Africa is to promote and defend the interests of the United States, not Africans. This is so, even if the US president shares the skin color of Africa’s majority. What may not be so apparent, but which is true nevertheless, is that Obama represents the interests of his country’s hereditary capitalist families, banks, corporations and wealthy investors whose resources and backing have brought him to power, and in whose interests the logic of imperialism compels him to act. It is Obama’s goal as representative of US capital to open, and keep open, Africa’s vast resources to exploitation by Western, and particularly US, capital without impediments of corruption, war and pan-African, nationalist or socialist projects of independent development getting in the way. His color and African heritage give Obama a leg up on a white president, allowing him to immediately connect with an African audience. But his message is no less racist, imperialist and informed by the interests of Wall Street than that of his white predecessors."

Israeliska soldater vittnar - sammanställningen


Breaking The Silence [.pdf]

(Här några utdrag.

Organisationens hemsida.

Viss uppmärksamhet i svensk media: DN, SvD.)