Breaking The Silence [.pdf]
(Här några utdrag.
Organisationens hemsida.
Viss uppmärksamhet i svensk media: DN, SvD.)
den 18 juli 2009
Israeliska soldater vittnar - sammanställningen
Breaking The Silence [.pdf]
(Här några utdrag.
Organisationens hemsida.
Viss uppmärksamhet i svensk media: DN, SvD.)
Influensan, människovärdet och demokratin
Ibland kommer filosoferna ut ur sina kammare och griper in i världen på ett föredömligt sätt. Martin Peterson, filosofidocent, DN Debatt:
Missa inte heller Sven Britton i gårdagens DN:
"[Socialstyrelsens] plan för pandemikontroll beskrivs i ett 77 sidor långt dokument i vilket man formulerar ett antal etiska riktlinjer. Problemet är att man utfärdar riktlinjer som är oförenliga med de etiska principer som tillämpats i västerländsk medicin allt sedan den postnazistiska eran inleddes 1945. Allra tydligast blir denna konflikt när man jämför Socialstyrelsens riktlinjer med 1997 års prioriteringsutredning, som leddes av den legendariske cancerläkaren Jerzy Einhorn. Som första och viktigaste etiska princip antog prioriteringsutredningen människovärdesprincipen, som föreskriver att ”Alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället”.
Detta ledde till att hälso- och sjukvårdslagen 1997 reviderades, och i den nu gällande lagen står att all vård ska ”ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.”
[...]
Vilken hänsyn tar då Socialstyrelsen till människovärdesprincipen i sina etiska riktlinjer? Efter att ha läst dokumentet är min slutsats att man anstränger sig till det yttersta för att ignorera den. Människovärdesprincipen nämns över huvud taget inte, och i avsnittet ”Grund för prioriteringar” skriver myndigheten explicit att till de prioriterade grupperna hör förutom gamla och sjuka (vilket är okontroversiellt) även ”Personer av betydelse för samhällsviktig verksamhet”. Förutom sjukvårdspersonal innefattar detta en odefinierad grupp man kallar ”personal inom övrig samhällsviktig verksamhet”. Det är ingen vågad gissning att denna grupp kan komma att innefatta de egna tjänstemännen, riksdag och regering, kungen och kanske en och annan kommunal befattningshavare. Men den långtidsarbetslöse, operasångaren eller badvakten tillhör knappast ”de samhällsviktiga”."
Missa inte heller Sven Britton i gårdagens DN:
"...helt stött av WHO som försökt få fram en organisation som ska producera och distribuera 4 miljarder vaccindoser inom detta år. Men det gäller bara den rika världen, för ingen skulle tyvärr komma på tanken att vaccinera fattiga människor."
den 20 juni 2009
Mer Mohamed Omar
Mohamed Omar om den svenska sommaren, om islam, om Khomeini, om Hafiz, Iran, om Ahmadinejad och Mousavi och den rådande politiska krisen. Viktig röst som motbild mot den närmast allenarådande nidbilden i västerländsk media. Rekommenderas starkt.
***
PS. 10% av rösterna kommer att räknas om genom slumpmässiga stickprov, alltså inte ur särskilt utvalda valboxar.
***
PS. 10% av rösterna kommer att räknas om genom slumpmässiga stickprov, alltså inte ur särskilt utvalda valboxar.
den 19 juni 2009
Angående påhittade siffror
De här uppgifterna är nog lika mycket att lita på som Aftonbladets bildtext som i skrivande stund säger "De iranska filmskaparna Daniel Cohn-Bendit och Marjane Satrapi [...]"
...samtidigt som "orimliga" resultat som att Ahmadinejad ska ha vunnit med samma marginal som i förra valet ska anses bevisa valfusk så ska man alltså förväntas svälja att Ahmadinejad inte ens tog 6 miljoner röster medan Karoubi tog klart mer än det dubbla antalet.
"Och mycket av fuskanklagelserna handlar om rykten, anekdoter och konspirationsteorier" (Ali Esbati)
...samtidigt som "orimliga" resultat som att Ahmadinejad ska ha vunnit med samma marginal som i förra valet ska anses bevisa valfusk så ska man alltså förväntas svälja att Ahmadinejad inte ens tog 6 miljoner röster medan Karoubi tog klart mer än det dubbla antalet.
"Och mycket av fuskanklagelserna handlar om rykten, anekdoter och konspirationsteorier" (Ali Esbati)
Iran återigen
Utvecklingen sker i rasande fart. Folket kan komma att skapa historia som så många gånger förr. Men en ny revolution - eller för den delen kontrarevolution - är med största sannolikhet ett alldeles för djärvt antagande. Jag har fortfarande egentligen inte tid att kommentera så jag låter andra göra det.
Mohamed Omar påpekar att Ahmadinejads seger inte var oväntad och påminner om USA:s och Israels ständigt aktiva operationer för att destabilisera den islamiska republiken. Läs väldigt gärna också intervjun. (Omars blogg är och förblir en av de allra mest intressanta i åtminstone den svenska delen av "bloggosfären", helt oavsett att man kan tycka att vissa av hans åsikter är ytterst tveksamma. Sådant behöver ju inte betyda att man ska bli peststämplad. Men detta kan jag återkomma till.)
En oberoende och pålitlig opinionsundersökning före valet visade på ett mycket klart stöd för Ahmadinejad. Bl.a. här kommenteras undersökningen i detalj:
"The breadth of Ahmadinejad's support was apparent in our preelection survey. During the campaign, for instance, Mousavi emphasized his identity as an Azeri, the second-largest ethnic group in Iran after Persians, to woo Azeri voters. Our survey indicated, though, that Azeris favored Ahmadinejad by 2 to 1 over Mousavi.
Much commentary has portrayed Iranian youth and the Internet as harbingers of change in this election. But our poll found that only a third of Iranians even have access to the Internet, while 18-to-24-year-olds comprised the strongest voting bloc for Ahmadinejad of all age groups.
The only demographic groups in which our survey found Mousavi leading or competitive with Ahmadinejad were university students and graduates, and the highest-income Iranians."
Här annan initierad kommentar:
"Mohammad of Vancouver (a Canadian-Iranian) has relatives in the streets of Tehran, but he says that Ahmadinejad likely won the election, and the west, with its "warm ears" for Moussavi, is choosing to hear what it wants from the demonstrations. And Ayatollah Rafsanjani, the former Iranian president, has manipulated the electoral crisis in Iran for his own gain.
[...]
Based on my own conversations with people inside Iran who were acting as election monitors, Ahmadinejad did well in the poor areas of Tehran, as well as the rural areas in central Iran and the northeast region of Khorasan and Mashhad. In the Facebook sphere, I am already seeing skepticism among some Mousavi supporters who are not buying into the whole “it is very obvious that the election was rigged” statement. The idea that “the results just don't make sense” is absurd. Mousavi did very well in Tehran, Yazd, Azarbaijan, and other ethnic-minority regions that he capitalized on while campaigning.
[...]
1-What is the real material evidence of voter fraud? Moussavi had representatives in more than 95 per cent of the polling stations. Among nearly 6000 representatives who signed off on the polling results, only 220 of them were barred from attending polls, due to lack of identification papers. What happened to the rest?
2- Why did Moussavi and his friends begin to doubt the results a few weeks before the vote? If he had serious doubts about the honesty of the electoral system, why even bother to declare your candidacy? What is Moussavi’s pre-election evidence for fraud?
3- Why Did Moussavi change the time of his post-election press conference abruptly?
4- Why did Rafsanjani and Moussavi’s wives speak out about fraud right after casting their votes?
5-Why did the Western media, who are normally against Iran and pro Israel (CNN, Fox, Voice of America, BBC, Huffington Post, Roozonline, Radio Zamaneh and Radio Farda), describe Moussavi the frontrunner as soon as Moussavi’s camp began to cast doubt on the elections, weeks before the vote? What degree of coordination was there between Moussavi’s campaign and the western media about this message?
6-Why was the Rockefeller Foundation-sponsored survey, done by a credible team of investigators (Terror Free Tomorrow), not highlighted in the coverage of the election in the West?"
Seumas Milne sätter liksom andra verkliga irankännare fingret på att "a [...] misreading of their own social circles [dvs den urbana medel- och överklassen] for the country at large appears to have convinced the opposition's supporters that it can only have lost last Friday's election through fraud. That is also reflected in the western media, whose cameras focus so lovingly on Tehran's gilded youth and for whom Ahmadinejad is nothing but a Holocaust-denying fanatic. The other Ahmadinejad, who is seen to stand up for the country's independence, expose elite corruption on TV and use Iran's oil wealth to boost the incomes of the poor majority, is largely invisible abroad.
Tankarna går mycket osökt till de "färgade revolutioner" som västvärlden finansierat runt om i världen, ibland lyckosamt, ibland inte. De våldsamma upploppen - som senare utvecklats till fredliga massprotester - startade alltså inte för att något valfusk hade bevisats utan för att Ahmadinejad vann, varken mer eller mindre. Och nu ser vi dessa hyllas som folkets kamp för demokrati mot en tyrannisk diktator när det i själva verket kan tänkas röra sig om "an attempted coup going on in Tehran right now, and it is being led by Mousavi and his western-backed supporters." Jag är inte säker på att detta är en korrekt tolkning. Jag vill själv mena att de allra flesta som deltar i protesterna är trogna den islamiska republiken och dess ideal och inte vill rucka på vare sig dess "teokratiska" eller dess demokratiska element. Däremot låter de sig till stor del utnyttjas i ett politiskt spel som involverar såväl Mousavi som hans uppbackare, den stormrike och ytterst korrupte Rafsanjani, djupt hatad av Irans fattiga, som söker revansch efter att ha blivit besegrad och förnedrad i maktkampen med Ahmadinejad och Khamenei - utan att någon av dessa eller någon annan av presidentkandidaterna på något sätt motsätter sig den islamiska revolutionens ideal. Man måste även komma ihåg att det har samlats stora massor till stöd för Ahmadinejad precis som före valet: "As his opponents mass on the streets, supporters of Mahmoud Ahmadinejad have turned out in even greater numbers to hear an election victory speech by the Iranian President [...] Despite the unrest elsewhere in the capital, Ahmadinejad remains very popular with much of the people." Idag höll även den högste ledaren Khamenei ett oerhört välbesökt tal vid fredagsbönen i Tehran där han bland annat manade till fortsatt enighet mot de inhemska och utländska krafter som vill Iran illa, vilka i det förstnämnda fallet är mycket få. Han vidhöll också att valet i det stora hela gått korrekt till men även att eventuella oegentligheter självklart ska utredas inom ramarna för republikens lagar. Han betonade även att samtliga presidentkandidater inklusive Mousavi respekterade och verkade inom ramen för republiken och att ingen var direkt ansvarig för någon vandalism.
Mer läsvärt, utan att jag för den skull håller med om allt - men det är ju också självklart: Esbatis blogg1, 2, 3, Esbati i Aftonbladet, Esmailian/Malm i DN och AB, Bitte Hammargren i SvD, Peyman Razaghi på Newsmill, James Petras på Global Research, Stratfor om "Western Misconceptions" och inte minst To You, the new Iran 'expert'...
Mohamed Omar påpekar att Ahmadinejads seger inte var oväntad och påminner om USA:s och Israels ständigt aktiva operationer för att destabilisera den islamiska republiken. Läs väldigt gärna också intervjun. (Omars blogg är och förblir en av de allra mest intressanta i åtminstone den svenska delen av "bloggosfären", helt oavsett att man kan tycka att vissa av hans åsikter är ytterst tveksamma. Sådant behöver ju inte betyda att man ska bli peststämplad. Men detta kan jag återkomma till.)
En oberoende och pålitlig opinionsundersökning före valet visade på ett mycket klart stöd för Ahmadinejad. Bl.a. här kommenteras undersökningen i detalj:
"The breadth of Ahmadinejad's support was apparent in our preelection survey. During the campaign, for instance, Mousavi emphasized his identity as an Azeri, the second-largest ethnic group in Iran after Persians, to woo Azeri voters. Our survey indicated, though, that Azeris favored Ahmadinejad by 2 to 1 over Mousavi.
Much commentary has portrayed Iranian youth and the Internet as harbingers of change in this election. But our poll found that only a third of Iranians even have access to the Internet, while 18-to-24-year-olds comprised the strongest voting bloc for Ahmadinejad of all age groups.
The only demographic groups in which our survey found Mousavi leading or competitive with Ahmadinejad were university students and graduates, and the highest-income Iranians."
Här annan initierad kommentar:
"Mohammad of Vancouver (a Canadian-Iranian) has relatives in the streets of Tehran, but he says that Ahmadinejad likely won the election, and the west, with its "warm ears" for Moussavi, is choosing to hear what it wants from the demonstrations. And Ayatollah Rafsanjani, the former Iranian president, has manipulated the electoral crisis in Iran for his own gain.
[...]
Based on my own conversations with people inside Iran who were acting as election monitors, Ahmadinejad did well in the poor areas of Tehran, as well as the rural areas in central Iran and the northeast region of Khorasan and Mashhad. In the Facebook sphere, I am already seeing skepticism among some Mousavi supporters who are not buying into the whole “it is very obvious that the election was rigged” statement. The idea that “the results just don't make sense” is absurd. Mousavi did very well in Tehran, Yazd, Azarbaijan, and other ethnic-minority regions that he capitalized on while campaigning.
[...]
1-What is the real material evidence of voter fraud? Moussavi had representatives in more than 95 per cent of the polling stations. Among nearly 6000 representatives who signed off on the polling results, only 220 of them were barred from attending polls, due to lack of identification papers. What happened to the rest?
2- Why did Moussavi and his friends begin to doubt the results a few weeks before the vote? If he had serious doubts about the honesty of the electoral system, why even bother to declare your candidacy? What is Moussavi’s pre-election evidence for fraud?
3- Why Did Moussavi change the time of his post-election press conference abruptly?
4- Why did Rafsanjani and Moussavi’s wives speak out about fraud right after casting their votes?
5-Why did the Western media, who are normally against Iran and pro Israel (CNN, Fox, Voice of America, BBC, Huffington Post, Roozonline, Radio Zamaneh and Radio Farda), describe Moussavi the frontrunner as soon as Moussavi’s camp began to cast doubt on the elections, weeks before the vote? What degree of coordination was there between Moussavi’s campaign and the western media about this message?
6-Why was the Rockefeller Foundation-sponsored survey, done by a credible team of investigators (Terror Free Tomorrow), not highlighted in the coverage of the election in the West?"
Seumas Milne sätter liksom andra verkliga irankännare fingret på att "a [...] misreading of their own social circles [dvs den urbana medel- och överklassen] for the country at large appears to have convinced the opposition's supporters that it can only have lost last Friday's election through fraud. That is also reflected in the western media, whose cameras focus so lovingly on Tehran's gilded youth and for whom Ahmadinejad is nothing but a Holocaust-denying fanatic. The other Ahmadinejad, who is seen to stand up for the country's independence, expose elite corruption on TV and use Iran's oil wealth to boost the incomes of the poor majority, is largely invisible abroad.
Tankarna går mycket osökt till de "färgade revolutioner" som västvärlden finansierat runt om i världen, ibland lyckosamt, ibland inte. De våldsamma upploppen - som senare utvecklats till fredliga massprotester - startade alltså inte för att något valfusk hade bevisats utan för att Ahmadinejad vann, varken mer eller mindre. Och nu ser vi dessa hyllas som folkets kamp för demokrati mot en tyrannisk diktator när det i själva verket kan tänkas röra sig om "an attempted coup going on in Tehran right now, and it is being led by Mousavi and his western-backed supporters." Jag är inte säker på att detta är en korrekt tolkning. Jag vill själv mena att de allra flesta som deltar i protesterna är trogna den islamiska republiken och dess ideal och inte vill rucka på vare sig dess "teokratiska" eller dess demokratiska element. Däremot låter de sig till stor del utnyttjas i ett politiskt spel som involverar såväl Mousavi som hans uppbackare, den stormrike och ytterst korrupte Rafsanjani, djupt hatad av Irans fattiga, som söker revansch efter att ha blivit besegrad och förnedrad i maktkampen med Ahmadinejad och Khamenei - utan att någon av dessa eller någon annan av presidentkandidaterna på något sätt motsätter sig den islamiska revolutionens ideal. Man måste även komma ihåg att det har samlats stora massor till stöd för Ahmadinejad precis som före valet: "As his opponents mass on the streets, supporters of Mahmoud Ahmadinejad have turned out in even greater numbers to hear an election victory speech by the Iranian President [...] Despite the unrest elsewhere in the capital, Ahmadinejad remains very popular with much of the people." Idag höll även den högste ledaren Khamenei ett oerhört välbesökt tal vid fredagsbönen i Tehran där han bland annat manade till fortsatt enighet mot de inhemska och utländska krafter som vill Iran illa, vilka i det förstnämnda fallet är mycket få. Han vidhöll också att valet i det stora hela gått korrekt till men även att eventuella oegentligheter självklart ska utredas inom ramarna för republikens lagar. Han betonade även att samtliga presidentkandidater inklusive Mousavi respekterade och verkade inom ramen för republiken och att ingen var direkt ansvarig för någon vandalism.
Mer läsvärt, utan att jag för den skull håller med om allt - men det är ju också självklart: Esbatis blogg1, 2, 3, Esbati i Aftonbladet, Esmailian/Malm i DN och AB, Bitte Hammargren i SvD, Peyman Razaghi på Newsmill, James Petras på Global Research, Stratfor om "Western Misconceptions" och inte minst To You, the new Iran 'expert'...
den 13 juni 2009
Max Manus
"I ockuperade länder som Afghanistan, Irak och Palestina formeras motståndet. Men irakierna sägs inte ha rätt att försvara sig. För ett par generationer sedan bekämpade motståndsrörelsen i Norge Tysklands ockupation. Kjell Martinsson skriver med anledning av den norska succefilmen Max Manus."
Vidare om Iran
Oväntat förnuftiga ord från DN:s Michael Winiarski trots att han inte förmår undvika några av de sorgliga myterna om Iran och Ahmadinejad (som att han skulle vara "förintelseförnekare" bland annat). Han sätter nämligen medvetet eller omedvetet fingret på en öm punkt; börjar rota fram vad som för många är en obehaglig sanning men för oss alla är en viktig sanning för att begripa såväl den nuvarande situationen som Iran i allmänhet.
***
"Den direktsända konfrontationen följdes av tiotals miljoner iranska väljare och har kallats för den mest öppna debatten under den islamiska republikens 30-åriga existens. Som den iranske bloggaren Saeed Kamali Dehghan konstaterade: ”Om det fanns en tid då kritik mot presidenten och expertrådets chef var tabu i Iran, så är den tiden över”.
Efter debatten strömmade tiotusentals unga iranier ut på gatorna och ropade slagord som ”Ned med Ahmadinejad”, ”Ned med diktatorn!” och ”Ahmadi-bye-bye!”. Det talades om ”Mousavis gröna tsunami” (vilket syftade på Mousavis kampanjfärg). Men demonstranterna syntes mest i den norra, förmögna delen av Teheran. Att även Ahmadinejads anhängare samlades – i betydligt större skaror – rapporterades nästan inte alls i internationella medier.
Den andra förklaringen är massivt valfusk, främst i form av manipulation av valsedlar. Det är naturligtvis ingenting som kan uteslutas, särskilt med tanke på den totala kontroll över röstförfarandet som den islamiska republikens administrativa maktorgan (där Ahmadinejad har sin förankring) förfogar över.
Men konkreta bevis på valfusk är svåra att få belägg för. När jag under mitt senaste besök i Teheran diskuterade fenomenet valfusk med olika kategorier iranier har deras svar varit: visst förekommer det fusk (till exempel då Ahmadinejad valdes år 2005), men att oegentligheter i de iranska valen i första hand ligger på ett annat plan.
Framför allt handlar det om att det mäktiga islamiska Väktarrådet stoppar ”olämpliga” kandidater från att delta i valet. Och att statsledningen kontrollerar massmedierna.
Redan innan röstningen var över anklagade Mousavi myndigheterna för valfusk. Det saknades valsedlar på flera orter, vilket skulle ha hindrat miljoner väljare från att rösta. Under valdagen ska också mobilnätet ha blockerats för sms-meddelanden, som Mousavi-kampanjen använt sig av, liksom Mousavis webbsidor. Men det är tveksamt om detta kunde vara avgörande: den förkrossande majoriteten av fattiga iranier på landsbygden är inte flitiga mobilanvändare och sitter inte på internetkaféer."
Ännu mer tydlig är denna analys av Abbas Barzegar i The Guardian. Citerar avslutningen, men läs hela.
"Perhaps from the start Mousavi was destined to fail as he hoped to combine the articulate energies of the liberal upper class with the business interests of the bazaar merchants. The Facebook campaigns and text-messaging were perfectly irrelevant for the rural and working classes who struggle to make a day's ends meet, much less have the time to review the week's blogs in an internet cafe. Although Mousavi tried to appeal to such classes by addressing the problems of inflation and poverty, they voted otherwise.
In the future, observers would do us a favour by taking a deeper look into Iranian society, giving us a more accurate picture of the very organic religious structures of the country, and dispensing with the narrative of liberal inevitability. It is the religious aspects of enigmatic Persia that helped put an 80-year-old exiled ascetic at the head of state 30 years ago, then the charismatic cleric Khatami in office 12 years ago, the honest son of a blacksmith – Ahmedinejad – four years ago, and the same yesterday."
***
"Den direktsända konfrontationen följdes av tiotals miljoner iranska väljare och har kallats för den mest öppna debatten under den islamiska republikens 30-åriga existens. Som den iranske bloggaren Saeed Kamali Dehghan konstaterade: ”Om det fanns en tid då kritik mot presidenten och expertrådets chef var tabu i Iran, så är den tiden över”.
Efter debatten strömmade tiotusentals unga iranier ut på gatorna och ropade slagord som ”Ned med Ahmadinejad”, ”Ned med diktatorn!” och ”Ahmadi-bye-bye!”. Det talades om ”Mousavis gröna tsunami” (vilket syftade på Mousavis kampanjfärg). Men demonstranterna syntes mest i den norra, förmögna delen av Teheran. Att även Ahmadinejads anhängare samlades – i betydligt större skaror – rapporterades nästan inte alls i internationella medier.
Den andra förklaringen är massivt valfusk, främst i form av manipulation av valsedlar. Det är naturligtvis ingenting som kan uteslutas, särskilt med tanke på den totala kontroll över röstförfarandet som den islamiska republikens administrativa maktorgan (där Ahmadinejad har sin förankring) förfogar över.
Men konkreta bevis på valfusk är svåra att få belägg för. När jag under mitt senaste besök i Teheran diskuterade fenomenet valfusk med olika kategorier iranier har deras svar varit: visst förekommer det fusk (till exempel då Ahmadinejad valdes år 2005), men att oegentligheter i de iranska valen i första hand ligger på ett annat plan.
Framför allt handlar det om att det mäktiga islamiska Väktarrådet stoppar ”olämpliga” kandidater från att delta i valet. Och att statsledningen kontrollerar massmedierna.
Redan innan röstningen var över anklagade Mousavi myndigheterna för valfusk. Det saknades valsedlar på flera orter, vilket skulle ha hindrat miljoner väljare från att rösta. Under valdagen ska också mobilnätet ha blockerats för sms-meddelanden, som Mousavi-kampanjen använt sig av, liksom Mousavis webbsidor. Men det är tveksamt om detta kunde vara avgörande: den förkrossande majoriteten av fattiga iranier på landsbygden är inte flitiga mobilanvändare och sitter inte på internetkaféer."
Ännu mer tydlig är denna analys av Abbas Barzegar i The Guardian. Citerar avslutningen, men läs hela.
"Perhaps from the start Mousavi was destined to fail as he hoped to combine the articulate energies of the liberal upper class with the business interests of the bazaar merchants. The Facebook campaigns and text-messaging were perfectly irrelevant for the rural and working classes who struggle to make a day's ends meet, much less have the time to review the week's blogs in an internet cafe. Although Mousavi tried to appeal to such classes by addressing the problems of inflation and poverty, they voted otherwise.
In the future, observers would do us a favour by taking a deeper look into Iranian society, giving us a more accurate picture of the very organic religious structures of the country, and dispensing with the narrative of liberal inevitability. It is the religious aspects of enigmatic Persia that helped put an 80-year-old exiled ascetic at the head of state 30 years ago, then the charismatic cleric Khatami in office 12 years ago, the honest son of a blacksmith – Ahmedinejad – four years ago, and the same yesterday."
Grattis, herr president!
Press TV
IRNA
En av världens mest demoniserade ledare visar sig återigen vara mycket populär bland den egna befolkningen. Och återigen visar sig allehanda politiska kommentatorer i väst pinsamt bortkomna. Valfusk ropas det i kör men ingenting kan ändra det faktum att Mahmoud Ahmadinejad tagit hem en jordskredsseger i det mest demokratiska valet i Irans historia, efter en valrörelse som kännetecknats av en så livlig folklig diskussion och ett sådant massivt folkligt engagemang som är möjlig i den islamiska republiken men inte i någon av de reaktionära arabstater USA och Israel backar upp. Läs Angry Arab. Läs även Esbati här, här. Läs om hjärtliga gratulationer från Hugo Chávez: "a win for the whole world and all free nations."
Svensk slaskmedia: DN12, AB, SvD.
den 26 april 2009
Sri Lanka, fildelning, Dawit Isaak, notiser.
Sri Lanka. Fruktansvärda krigsscener; civilbefolkningen betalar som alltid det högsta priset. Vi påminns om den senaste bestialiska massmordsvågen i Gaza. I mycket är det likadant - en stor mängd människor instängda i ett mycket litet område utsatta för fasansfull terror. Dödssiffrorna verkar ännu högre men ett stort antal har nu åtminstone lyckats fly. Men det avgörande är inte likheterna utan skillnaderna. Den absoluta huvudsidan är nämligen att Sri Lankas militär utkämpar en legitim kamp för att försvara suveräniteten över landets territorium mot separatister. (Huvudsidan är för den delen inte heller att separatisterna ofta använt sig av hänsynslösa terroristoperationer och drivs av en vidrig rasism. De sägs för övrigt ha genomfört fler självmordsattentat än Hamas, Hizbollah och al-Qaida tillsammans och med en fanatism och martyrkult vi med säkerhet hade fått höra talas om dagarna i ända om de varit muslimer. Nu har de tvärtom kört ut hela den muslimska befolkningen från "sitt" territorium i en omfattande etnisk rensning.) Separatism å ena sidan, och motstånd mot ockupation å den andra, är lika väsensskilda som vitt och svart; det förstnämnda är ett dödligt ont om inte verkligt extrema omständigheter råder.
Alltså bör vi stödja Sri Lanka mot de fascistiska "tigrarna" och glädjas då de tycks stå inför en total seger. Jag fruktar dock att det inte riktigt är så enkelt. Det är inte ens säkert att de inom kort lyckas befria hela landet trots att banditerna nu bara håller en mycket liten landremsa. Jag blir inte förvånad om tigrarna håller ut ett tag till. Redan för månader sedan utlovades en seger inom några få dagar. Men även när det har skett kommer nog nya utmaningar. Att handskas med dem kräver skicklighet och taktisk finkänsla, varvid man måste vara beredd på att mycket stora uppoffringar kan vara av nöden, trots den rent militära överlägsenheten.
(Sri Lanka. 1971, då det fortfarande hette Ceylon och formellt var en del av det brittiska imperiet, hjälpte det socialistiska Sovjetunionen till att slå ner ett socialistiskt uppror. Samma socialistiska Sovjetunion som invaderade det socialistiska Tjeckoslovakien och gav sin socialistiska lydstat Vietnam i uppdrag att invadera det ultrarevolutionära Kampuchea och där föra en politik gränsande till folkmord och bibehålla en långvarig ockupation. Och så vidare. Det är i mångt och mycket socialistiska stater, där folket tagit makten, som gjort det möjligt att luckra upp folkrätten steg för steg. Världen är sådan. Det är bara idealism att tro att socialistiska stater i allt nödvändigtvis beter sig bättre än kapitalistiska stater. Detta dilemma har många löst genom att godtyckligt omdefiniera vissa av dessa stater som "statskapitalistiska"; andra har formulerat krystade försvarstal som fått dem att låta som de värsta 1800- eller 2000-talskolonialisterna (självklart, fick vi höra, var Sovjetunionen t.ex. tvunget ingripa mot de skäggiga muslimska barbarerna i Afghanistan). Det finns en djupt rotad rädsla för att se verkligheten som den är med alla dess nyanser.)
[DN123456789 SvD1234 VG12 DB123]
Om tigrarnas aggression mot muslimer: här, här, här, här.
***
Orkar inte bry mig om turerna kring rättegången mot Pirate Bay. Det är visserligen intressant att se att så många piratsympatiserande bloggare är juridiska experter till den grad att de omedelbart kan avgöra att domen är orimlig och att domaren för övrigt var jävig. Det är förmodligen bara att inse att upphovsrätten som vi känner den är dödsdömd. Jag är generellt ingen determinist och jag är sannerligen ingen entusiastisk tillskyndare av det antidemokratiska synsätt som säger att vi måste lägga oss platt inför Den Tekniska Utvecklingen. Men jag kan inte se hur den här tendensen ska kunna stoppas. Det är på gott, det är på ont, det är.
Vad vi ser nu är bara dödsryckningar. Hur man ska kunna anpassa den nödvändiga upphovsrätten (som jag själv ständigt bryter mot) till den nya tiden är en närmast omöjlig fråga. Proletären skriver dock ganska bra om den gordiska knut som kapitalismen i sammanhanget utgör - en välkommen röst i den sorgliga gegga "debatten" i allmänhet verkar utgöra.
[AB1234567 DN123456 Newsmill12345678901]
***
Förmodligen är det som Keleta Kibreab säger att det pågår ett mycket osakligt mediadrev mot Eritrea. Det är inte så att Sverige inte ska bry sig om den svenska medborgaren Dawit Isaak; tvärtom har man gjort alldeles för lite alldeles för länge. Men kampanjen har fått obehagliga former. Det kan vara så att lögner, överdrifter och mytologisering gynnar syftet, det kan vara så att de är kontraproduktiva, men det gör dem oavsett vilket inte acceptabla. Speciellt obehagliga blir de under de rådande omständigheterna som ser Eritrea i skottgluggen för nya USA-angrepp: "Subsequently Washington quietly warned Eritrea, a former Italian colony which was occupied by Britain during the Second World War, it could suffer the same fate as Taliban-controlled Afghanistan in the wake of the September 11 attacks, if the plot was carried out" för att det är en stat som med sitt stöd till de somaliska motståndsmännen står i vägen för imperialismens afrikanska planer. (Planer som ju bland mycket annat skapat Afrikas värsta humanitära katastrof och det piratfenomen som de islamiska domstolarna effektivt kunde bekämpa när de skapat ordning i landet men som nu inte går att se ett verkligt slut på.) Kan det vara mer än en slump att kampanjen mot Eritrea i våra medier intensifierats på senare tid?
[AB123456 DN1234567 SvD123456]
***
Svininfluensan - Guds straff?
[DN12]
***
Några tips:
Ny röst i form av Olle Torge ropar på rättvisa för läkarna i da Costa-fallet
Sakine Madon får för ovanlighetens skull till det när hon skriver om kvinnors rätt att bada topless
Leninpristagaren Mattias Gardell kontrar mot historiemarodören Peter Englunds larviga angrepp.
Tyvärr missade jag Vaginadagen.
Fler palestinier mördade av Israel under 2008 än under något annat år sedan 1948, och detta utan att majoriteten av dödsoffren för den senaste offensiven mot Gaza räknas.
Dahr Jamail skriver om det nya, fridfulla Irak och Hillary Clinton chockar alla genom att meddela att USA "kanske" kommer att sakta ner sitt "uttåg". Hur länge till låter sig folk luras av Obamas ofrånkomligen väldigt skickliga populism?
Sist men absolut inte minst den danske kemisten Niels Harrit om explosiva fynd, i dubbel bemärkelse, i damm från World Trade Center-attacken.
Offer för "frihetskämparna"
Alltså bör vi stödja Sri Lanka mot de fascistiska "tigrarna" och glädjas då de tycks stå inför en total seger. Jag fruktar dock att det inte riktigt är så enkelt. Det är inte ens säkert att de inom kort lyckas befria hela landet trots att banditerna nu bara håller en mycket liten landremsa. Jag blir inte förvånad om tigrarna håller ut ett tag till. Redan för månader sedan utlovades en seger inom några få dagar. Men även när det har skett kommer nog nya utmaningar. Att handskas med dem kräver skicklighet och taktisk finkänsla, varvid man måste vara beredd på att mycket stora uppoffringar kan vara av nöden, trots den rent militära överlägsenheten.
(Sri Lanka. 1971, då det fortfarande hette Ceylon och formellt var en del av det brittiska imperiet, hjälpte det socialistiska Sovjetunionen till att slå ner ett socialistiskt uppror. Samma socialistiska Sovjetunion som invaderade det socialistiska Tjeckoslovakien och gav sin socialistiska lydstat Vietnam i uppdrag att invadera det ultrarevolutionära Kampuchea och där föra en politik gränsande till folkmord och bibehålla en långvarig ockupation. Och så vidare. Det är i mångt och mycket socialistiska stater, där folket tagit makten, som gjort det möjligt att luckra upp folkrätten steg för steg. Världen är sådan. Det är bara idealism att tro att socialistiska stater i allt nödvändigtvis beter sig bättre än kapitalistiska stater. Detta dilemma har många löst genom att godtyckligt omdefiniera vissa av dessa stater som "statskapitalistiska"; andra har formulerat krystade försvarstal som fått dem att låta som de värsta 1800- eller 2000-talskolonialisterna (självklart, fick vi höra, var Sovjetunionen t.ex. tvunget ingripa mot de skäggiga muslimska barbarerna i Afghanistan). Det finns en djupt rotad rädsla för att se verkligheten som den är med alla dess nyanser.)
Brezjnevdoktrinen - avgörande faktor i omvandlandet av folkrätt till nävrätt
[DN123456789 SvD1234 VG12 DB123]
Om tigrarnas aggression mot muslimer: här, här, här, här.
***
Orkar inte bry mig om turerna kring rättegången mot Pirate Bay. Det är visserligen intressant att se att så många piratsympatiserande bloggare är juridiska experter till den grad att de omedelbart kan avgöra att domen är orimlig och att domaren för övrigt var jävig. Det är förmodligen bara att inse att upphovsrätten som vi känner den är dödsdömd. Jag är generellt ingen determinist och jag är sannerligen ingen entusiastisk tillskyndare av det antidemokratiska synsätt som säger att vi måste lägga oss platt inför Den Tekniska Utvecklingen. Men jag kan inte se hur den här tendensen ska kunna stoppas. Det är på gott, det är på ont, det är.
Nej, det är inte speciellt begåvat att kalla det man håller på med för piratverksamhet, oavsett om det är det eller inte
Vad vi ser nu är bara dödsryckningar. Hur man ska kunna anpassa den nödvändiga upphovsrätten (som jag själv ständigt bryter mot) till den nya tiden är en närmast omöjlig fråga. Proletären skriver dock ganska bra om den gordiska knut som kapitalismen i sammanhanget utgör - en välkommen röst i den sorgliga gegga "debatten" i allmänhet verkar utgöra.
[AB1234567 DN123456 Newsmill12345678901]
***
Förmodligen är det som Keleta Kibreab säger att det pågår ett mycket osakligt mediadrev mot Eritrea. Det är inte så att Sverige inte ska bry sig om den svenska medborgaren Dawit Isaak; tvärtom har man gjort alldeles för lite alldeles för länge. Men kampanjen har fått obehagliga former. Det kan vara så att lögner, överdrifter och mytologisering gynnar syftet, det kan vara så att de är kontraproduktiva, men det gör dem oavsett vilket inte acceptabla. Speciellt obehagliga blir de under de rådande omständigheterna som ser Eritrea i skottgluggen för nya USA-angrepp: "Subsequently Washington quietly warned Eritrea, a former Italian colony which was occupied by Britain during the Second World War, it could suffer the same fate as Taliban-controlled Afghanistan in the wake of the September 11 attacks, if the plot was carried out" för att det är en stat som med sitt stöd till de somaliska motståndsmännen står i vägen för imperialismens afrikanska planer. (Planer som ju bland mycket annat skapat Afrikas värsta humanitära katastrof och det piratfenomen som de islamiska domstolarna effektivt kunde bekämpa när de skapat ordning i landet men som nu inte går att se ett verkligt slut på.) Kan det vara mer än en slump att kampanjen mot Eritrea i våra medier intensifierats på senare tid?
Eritrea har ett viktigt strategiskt läge vid Afrikas horn
[AB123456 DN1234567 SvD123456]
***
Svininfluensan - Guds straff?
[DN12]
***
Några tips:
Ny röst i form av Olle Torge ropar på rättvisa för läkarna i da Costa-fallet
Sakine Madon får för ovanlighetens skull till det när hon skriver om kvinnors rätt att bada topless
You go girls
Leninpristagaren Mattias Gardell kontrar mot historiemarodören Peter Englunds larviga angrepp.
Tyvärr missade jag Vaginadagen.
Fler palestinier mördade av Israel under 2008 än under något annat år sedan 1948, och detta utan att majoriteten av dödsoffren för den senaste offensiven mot Gaza räknas.
Dahr Jamail skriver om det nya, fridfulla Irak och Hillary Clinton chockar alla genom att meddela att USA "kanske" kommer att sakta ner sitt "uttåg". Hur länge till låter sig folk luras av Obamas ofrånkomligen väldigt skickliga populism?
Sist men absolut inte minst den danske kemisten Niels Harrit om explosiva fynd, i dubbel bemärkelse, i damm från World Trade Center-attacken.
den 25 april 2009
Jacob Zuma och det "liberala" mardrömsscenariot
Ur DN:s huvudledare 25 april och apropå det här med rasism, kolonialism och andra fullständigt perifera detaljer i vår nya sköna värld:
"Hur väl Jacob Zuma än kommer att axla sitt presidentskap är det svårt att se att mandatperioden kan sluta i någonting annat än folklig besvikelse – inte nödvändigtvis därför att han gjort något fel utan därför att förväntningarna varit för högt ställda och de konkreta politiska beskeden för få. Det andra tänkbara scenariot är värre. Att han liksom sin presidentkollega i norr spelar ut det panafrikanska kortet, att Zuma börjar skylla allt på de vita, att han – som ordföranden i ungdomsförbundet Julius Malewa – börjar avfärda meningsmotståndare som ”rasister” eller ”västmarionetter” och talar högt om de landreformer som det hittills bara mumlats om."
Ja, det vore ju förfärligt.
"Hur väl Jacob Zuma än kommer att axla sitt presidentskap är det svårt att se att mandatperioden kan sluta i någonting annat än folklig besvikelse – inte nödvändigtvis därför att han gjort något fel utan därför att förväntningarna varit för högt ställda och de konkreta politiska beskeden för få. Det andra tänkbara scenariot är värre. Att han liksom sin presidentkollega i norr spelar ut det panafrikanska kortet, att Zuma börjar skylla allt på de vita, att han – som ordföranden i ungdomsförbundet Julius Malewa – börjar avfärda meningsmotståndare som ”rasister” eller ”västmarionetter” och talar högt om de landreformer som det hittills bara mumlats om."
Ja, det vore ju förfärligt.
den 7 mars 2009
"Folk dör i Palestina och ni står och kastar sten, skitungar!"
En huligan hoppade upp på en polisbil och sparkade bort blåljusen och kunde sedan hoppa ned utan polisen ingrep. Polisen valde alltså att fortsätta sin passiva hållning.
- Tio meter framför mig ser jag en hel grupp huliganer som bryter upp gatsten och tar med mot sig bort mot polisbilarna, rapporterar DN:s Ole Rothenborg på plats.
En äldre herre blev fullständig rasande när han såg det som hände. “Folk dör i Palestina och ni står och kastar sten, skitungar”, ropade han åt dem.’ (DN, DN)
Just det, bland mycket annat rapporterar DN om detta utmärkta, folkliga svar på anarkistjävlarnas upptåg i sin bevakning av demonstrationen och den ligism som den drog med sig. Självklart kan det hända att en sådan tidning överdriver lite, det är ju i dess intresse, men det ligger i sak i linje med vad även anarkistiska Motkraft rapporterar, om än med lite annorlunda vinkling. Även Sydsvenskan rapporterar bra. (Här AB.) Är det då inte fel att skriva spaltmetrar om detta så att den stora majoriteten anständiga demonstrationsdeltagare och deras uppvisning av folkligt stöd för Palestina kommer i skymundan? Ja och nej, det får inte bli så att de senare blir bortglömda, men våldsamheterna och den ofattbara amatörhållningen hos demonstrationsledningen är sannerligen ingen icke-händelse. Det här ska upp i ljuset. AFA och dess kompanjoner ska avslöjas som de provokatörer de är, som de "högerns", reaktionens och i föreliggande fall i synnerhet sionismens allierade de rent objektivt är. Och demonstrationsledningens gigantiska svek ska likaledes upp i ljuset. Så här hette det tidigare:
– Det finns inga som helst farhågor för krossade skyltfönster. Sådant känns det nästan löjligt att prata om, försäkrade kampanjgruppens ledare Olof Holmgren vid en presskonferens i Malmö.
Men ett litet tecken på de upprörda stämningarna kring matchen kom ändå på onsdagen, då hotellet där båda lagen bor tog emot ett inringt bombhot.
– Hotet analyserades och lämnades utan åtgärd, säger polisens informationsansvariga Ewa-Gun Westford.
På presskonferensen berättade den ansvarige för säkerhetsarbetet, Patrik Strand, att samarbetet med polisen varit utmärkt och att arrangörerna, som har 100 egna vakter, har nolltolerans mot eventuella orosstiftare. Maskerade deltagare kommer inte att godtas. (Sydsvenskan - "Stoppa matchen" lovar lugn protest")
Nej.
Visst.
Så blev det ju.
Förbannade jävla idioter.
Det här var läxan det var meningen att vi skulle ha lärt oss efter Göteborg 2001. Att isolera provokatörerna. Att hålla dem borta. Att förbjuda maskering i våra demonstrationståg. Att ha en erfaren och ansvarstagande demonstrationsledning och erfarna demonstrationsvakter som kan sitt jobb.
Så fick istället medierna och israelvännerna vad de ville trots frustrationen på fredagen. Så fick polisen och staten ännu en ursäkt för ökad repression. Så skrämdes både en och annan palestinavän bort från att delta i nästa demonstration.
Mer kommer senare. Kan under tiden informera om att vår kära kapten Mats Wilander blivit förbannad av helt andra orsaker än Israels raspolitik och afaiternas huliganism.
Jinge har också skrivit.
Ser att arrangörerna redan försöker befria sig själva helt och hållet från ansvar. Pinsamt.
- Tio meter framför mig ser jag en hel grupp huliganer som bryter upp gatsten och tar med mot sig bort mot polisbilarna, rapporterar DN:s Ole Rothenborg på plats.
En äldre herre blev fullständig rasande när han såg det som hände. “Folk dör i Palestina och ni står och kastar sten, skitungar”, ropade han åt dem.’ (DN, DN)
Just det, bland mycket annat rapporterar DN om detta utmärkta, folkliga svar på anarkistjävlarnas upptåg i sin bevakning av demonstrationen och den ligism som den drog med sig. Självklart kan det hända att en sådan tidning överdriver lite, det är ju i dess intresse, men det ligger i sak i linje med vad även anarkistiska Motkraft rapporterar, om än med lite annorlunda vinkling. Även Sydsvenskan rapporterar bra. (Här AB.) Är det då inte fel att skriva spaltmetrar om detta så att den stora majoriteten anständiga demonstrationsdeltagare och deras uppvisning av folkligt stöd för Palestina kommer i skymundan? Ja och nej, det får inte bli så att de senare blir bortglömda, men våldsamheterna och den ofattbara amatörhållningen hos demonstrationsledningen är sannerligen ingen icke-händelse. Det här ska upp i ljuset. AFA och dess kompanjoner ska avslöjas som de provokatörer de är, som de "högerns", reaktionens och i föreliggande fall i synnerhet sionismens allierade de rent objektivt är. Och demonstrationsledningens gigantiska svek ska likaledes upp i ljuset. Så här hette det tidigare:
– Det finns inga som helst farhågor för krossade skyltfönster. Sådant känns det nästan löjligt att prata om, försäkrade kampanjgruppens ledare Olof Holmgren vid en presskonferens i Malmö.
Men ett litet tecken på de upprörda stämningarna kring matchen kom ändå på onsdagen, då hotellet där båda lagen bor tog emot ett inringt bombhot.
– Hotet analyserades och lämnades utan åtgärd, säger polisens informationsansvariga Ewa-Gun Westford.
På presskonferensen berättade den ansvarige för säkerhetsarbetet, Patrik Strand, att samarbetet med polisen varit utmärkt och att arrangörerna, som har 100 egna vakter, har nolltolerans mot eventuella orosstiftare. Maskerade deltagare kommer inte att godtas. (Sydsvenskan - "Stoppa matchen" lovar lugn protest")
Nej.
Visst.
Så blev det ju.
Förbannade jävla idioter.
Det här var läxan det var meningen att vi skulle ha lärt oss efter Göteborg 2001. Att isolera provokatörerna. Att hålla dem borta. Att förbjuda maskering i våra demonstrationståg. Att ha en erfaren och ansvarstagande demonstrationsledning och erfarna demonstrationsvakter som kan sitt jobb.
Så fick istället medierna och israelvännerna vad de ville trots frustrationen på fredagen. Så fick polisen och staten ännu en ursäkt för ökad repression. Så skrämdes både en och annan palestinavän bort från att delta i nästa demonstration.
Mer kommer senare. Kan under tiden informera om att vår kära kapten Mats Wilander blivit förbannad av helt andra orsaker än Israels raspolitik och afaiternas huliganism.
Jinge har också skrivit.
Ser att arrangörerna redan försöker befria sig själva helt och hållet från ansvar. Pinsamt.
AFA får gå med i demonstrationen?
Bara en sak lite snabbt medan jag har tid:
"I tåget kommer det också att ingå demonstranter från AFA. Demonstrationsledningen säger till DN att man har haft kontakt med AFA som kommer att få ha en egen del i tåget." (DN)
Om detta stämmer är det naturligtvis en rejäl miss av arrangörerna. AFA ska man inte ha någonting att göra med. De är en provokatörsorganisation. De behöver inte nödvändigtvis vara finansierade av vare sig staten eller kapitalet, eller låt oss säga israeliska intressen, men de går objektivt dessas ärenden.
Hoppas ändå det blir en riktigt bra demonstration, och att deltagarantalet är någonstans i trakten av de 10000 man räknat med.
"I tåget kommer det också att ingå demonstranter från AFA. Demonstrationsledningen säger till DN att man har haft kontakt med AFA som kommer att få ha en egen del i tåget." (DN)
Om detta stämmer är det naturligtvis en rejäl miss av arrangörerna. AFA ska man inte ha någonting att göra med. De är en provokatörsorganisation. De behöver inte nödvändigtvis vara finansierade av vare sig staten eller kapitalet, eller låt oss säga israeliska intressen, men de går objektivt dessas ärenden.
Hoppas ändå det blir en riktigt bra demonstration, och att deltagarantalet är någonstans i trakten av de 10000 man räknat med.
den 5 mars 2009
Kommunistiska Partiets Gazainsamling
Oavsett vad man annars tycker om Kommunistiska Partiet, "errarna", så kan man lita på att deras internationella solidaritetsarbete håller världsklass. När det kommer till insamlingar inget motstycke i Sverige. Så har det varit under många av de nästan 40 år de verkat. Därför uppmärksammar jag gärna deras aktuella insamling till Gaza, där pengarna går till samma skolprojekt som de samlade in 518307 kr till för ett par år sedan.
Samtidigt hissar vi varningsflagg för trotskisterna i Rättvisepartiet (Offensiv), som lurar människor att skänka pengar till deras egen organisation i tron att pengarna kommer att gå till nödlidande palestinier i Gaza. Fy fan för sådant skamligt bedrägeri.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)